Skidorter som har stått värd för de olympiska spelen

I februari är det dags för vinter-OS igen, och få sportevenemang bjuder på sådana sköna miljöer som de olympiska vinterspelen, och det kan ses som en hyllning inte bara till idrottsliga prestationer, utan också till de vackra snöklädda skidorter och omgivningar som står värd för tävlingarna.

Till skillnad från sommarspelen hölls det första vinter-OS 1924 då franska Chamonix stod som värd, och vi ska här ta en titt på vilka skidorter som har hållit i spelen genom åren. Vissa var redan mycket välkända sedan tidigare, och vissa fick ett statuslyft på grund av deras arrangemang av OS.

Kommande kapitel: Milano-Cortina 2026

Det kommande vinter-OS 2026, som nämnts officiellt kallas Milano-Cortina 2026, markerar en spännande återkomst till Italiens Alper för tredje gången i OS-historien. Spelen delas mellan Milano, landets mode- och finanshuvudstad, och Cortina d'Ampezzo (eller kort och gott bara Cortina), en av Europas mest ikoniska skidorter. Flera andra italienska skidorter, däribland Bormio, Livigno och Val di Fiemme, står även de värdar för olika grenar inom alpint, freestyle och snowboard.

Det är inte första gången Cortina håller i vinterspelen då de även stod som värd även 1956, det vill säga för exakt 70 år sedan (när spelen hålls), och en av anledningarna till valet denna gång är det speglar den internationella olympiska kommitténs nya fokus på hållbarhet: att använda befintliga anläggningar i stället för att bygga nya. I en tid då stora infrastruktursatsningar ifrågasätts kan man denna gång lyfta fram en redan etablerad skidort.

Här avgörs tävlingarna

Men det är som sagt inte bara Cortina som håller i tävlingarna, detta är alla skidorter som är inblandade i detta vinter-OS.

• Bormio - en klassisk skidort i norra Lombardiet med stor vana att arrangera tävlingar för den alpina världscupen. Här kommer herrarnas alpina grenar att gå av stapeln på den legendariska pisten Stelvio - en av världens mest utmanande störtloppsbackar.
• Cortina d'Ampezzo - omgiven av de UNESCO-skyddade Dolomiterna, står värd för damernas alpina tävlingar i de klassiska Tofana-backarna.
• Livigno - ligger högt uppe i Alperna nära schweiziska gränsen och blir scenen för snowboard- och freestyle-tävlingarna.
• Val di Fiemme och Predazzo - skidorterna i provinsen Trentino kommer ta hand om längdskidåkning och backhoppningen.

Eftersom spelen sprids över stora delar av norra Italien kommer 2026 års OS att visa hela bredden av den italienska alpina naturen och kulturen, allt från eleganta byar och branta Dolomiter till freestylekulturens energi i Livigno. Detta blir med andra ord ett skyltfönster för vad de italienska alperna kan erbjuda - la dolce vita på snö.

Förutom skidorterna vi just gick igenom så kommer flera grenar att avgöras i Milano också. Förutom öppningsceremonin kommer alla skridskogrenar att avgöras där, inklusive ishockey. Avslutningsceremonin hålls dock lite överraskande i Verona.

En tillbakablick på tidigare vinter-OS

Spänningen inför kommande OS är så klart stor, men huvudämnet i denna artikel är en tillbakablick på tidigare vinter-OS. Vi går här igenom de viktigaste och kändaste vinterspelen sedan begynnelsen. Observera att vi inte går in något på svenska resultat i dessa tävlingar, fokus är snarare på värdstäderna, skidorterna och dess omgivningar.

Cortina d'Ampezzo - den klassiska återkomsten (1956)

När Cortina stod värd för vinter-OS första gången 1956 var tv fortfarande något nytt, och det årets spel blev de första vinter-OS som sändes direkt i europeisk tv, vilket gav miljontals tittare sin första glimt av de spektakulära Dolomiterna.

De alpina tävlingarna här skapade då alpina legendarer, och vi tänker framför allt på österrikaren Toni Sailer som tog tre guld då han vann störtlopp, slalom samt storslalom - en bedrift som då saknade motstycke. Backarna Tofana och Monte Faloria blev berömda genom detta spel, och skidorten Cortina fick smeknamnet "Dolomiternas drottning".

Att orten nu får arrangera spelen igen känns symboliskt, som en bro mellan det förflutna och framtiden. Idag är Cortina en lyxig skidort med internationell elegans, men dess olympiska arv lever kvar i de trähusklädda gatorna, de fashionabla kaféerna och de långa, soldränkta pisterna där OS historia skrevs för 70 år sedan, och Cortina är nu redo för att skriva ny historia.

St. Moritz, Schweiz - vintersportens vagga (1928 och 1948)

Vi valde att börja vår lista med Cortina eftersom spelen hålls där denna gång, men normalt sett börjar en lista över olympiska skidorter alltid med St. Moritz. Denna schweiziska ort har stått värd för vinter-OS två gånger, första gången 1928 och andra 1948, och St. Moritz anses ofta allmänt att vara födelseplatsen för den moderna vintersportturismen.

Redan före OS hade St. Moritz blivit ett vinterparadis för Europas elit, där brittiska aristokrater i slutet av 1800-talet tog med sig skidåkning och kälkåkning till Alperna. Spelen 1928 var fortfarande småskaliga men när St. Moritz återkom 1948, det första vinter-OS efter andra världskriget, blev orten en symbol för känslorna om fred, hopp och återuppbyggnad som spirade över hela världen vid den tidpunkten.

Den frusna sjön, de soliga sluttningarna och de eleganta hotellen skapade en unik alpatmosfär. Den franske skidåkaren Henri Oreiller och normannen Birger Ruud blev spelets kungar, medan den naturliga bob och skeleton-banan Cresta Run och världens enda kvarvarande naturisbana satte Engadindalen på kartan.

Än idag bär St. Moritz sin olympiska aura och orten fortsätter arrangera världscuptävlingar och exklusiva vinterevenemang, vilket kan ses som ett arv efter de första olympiska spelen för snart ett sekel sedan.

Chamonix, Frankrike - där allt började (1924)

Innan den olympiska elden brann i Cortina eller St. Moritz hölls de allra första vinterspelen i Chamonix, vid foten av Mont Blanc, och året var 1924. Då kallades evenemanget för "Internationella vintersportveckan" under beskydd av IOK, men det erkändes i efterhand som det första officiella vinter-OS.

Alpin skidåkning fanns ännu inte på programmet utan tävlingarna bestod främst av längdskidåkning, backhoppning och skridskor. Trots detta befäste spelen Chamonixs rykte som en världsmetropol för bergssport under vintertid. Färre än 300 idrottare från 16 länder deltog, men spelen markerade början på den moderna eran för vintersport.

För dagens resenärer och skidåkare är Chamonix fortfarande en mytomspunnen plats då den är hem för Aiguille du Midi, Vallée Blanche och Europas högsta bergstoppar, och det var trots allt här som den "olympiska andan" först mötte vintern, snön och isen.

Innsbruck, Österrike - Tyrolens hjärta (1964 och 1976)

Få alpstäder är så starkt förknippade med OS som österrikiska Innsbruck som stått som värd för vinter-OS två gånger - 1964 och 1976. Mitt i Tyrolen erbjuder Innsbruck en ovanlig kombination då det inte bara är en historisk stad, utan det är även en stad där skidbackarna i princip börjar inne i centrum.

Under spelen 1964 hölls de alpina tävlingarna i skidorten Axamer Lizum och berget Patscherkofel, medan de nordiska grenarna och backhoppningen hölls i dalarna omkring. Detta OS blev ett vinterspel som betecknades av flera tekniska innovationer, bland annat så var det första gången som man mätte åktider i hundradelar av en sekund, något som förändrade sporten för alltid. Samma år tvingades den österrikiska armén transportera snö och is från högre höjder ner till backar och banor på grund av oväntat mildväder, något som så här i efterhand kan ses som en tidig påminnelse om hur förändringar i klimat och väderförhållanden påverkar vintersport.

När Innsbruck fick arrangera spelen på nytt 1976 (detta efter att Denver drog sig ur) stärktes stadens status som en av världens främsta vinterdestinationer. Än idag bär dess backar, hoppbackar och arenor tydliga spår av sitt olympiska arv.

Lake Placid, USA - två gånger i rampljuset (1932 och 1980)

På andra sidan Atlanten delar Lake Placid i delstaten New York St. Moritz och Innsbrucks ära att ha arrangerat vinter-OS två gånger, första gången 1932 och andra 1980.

Spelen 1932 hjälpte till att introducera den amerikanska vintern för övriga världen, men det är spelen 1980 som etsat sig fast i historien och folks minne på grund av det legendariska "Miracle on Ice", då USA:s hockeylag bestående av mestadels glada amatörer besegrade det övermäktiga Sovjetunionen. På den tiden hade inte Sovjetunionen några spelare som spelade utanför landets gränser och kunde därmed ställa sina allra bästa spelare på isen, men förlorade mirakulöst nog ändå.

För skidåkningen stod berget Whiteface Mountain i centrum. Med en av Nordamerikas största fallhöjder och sin isiga, tuffa karaktär blev berget en perfekt olympisk arena.

Än idag lever arvet från OS kvar här. Besökare kan fortfarande åka skidor i de olympiska backarna, besöka bobbanan som finns kvar från 1932 eller stå uppe på det ikoniska backhoppstornet som tornar sig över sjön.

Lillehammer, Norge - nordiskt mästerskap i perfektion (1994)

Vinter-OS 1994 i norska Lillehammer beskrivs ofta som det mest välorganiserade och miljömedvetna i historien. Det introducerade också världen för Kvitfjell, en då nyanlagd skidort byggd särskilt för de alpina tävlingarna.

Kvitfjell designades för störtlopp och super-G, och kombinerade modern teknik med naturlig skönhet och öppnade ögonen för många världen över för Norge och dess vackra natur och omgivningar. Backarna här används fortfarande i världscupen, vilket visar hur OS-anläggningar kan få ett liv långt efter OS.

Lillehammer blev dessutom ett exempel på hur olympiska arenor kan integreras i lokal kultur. De flesta anläggningarna, inklusive hoppbackarna och längdarenorna, används fortfarande än idag.

Albertville, Frankrike - ett nätverk av alpina arenor (1992)

De franska vinterspelen 1992 i Albertville var utspridda över flera av Savojens främsta skidorter, vilket också är en modell som påminner om det kommande Milano-Cortina 2026.

I Méribel hölls damernas alpina tävlingar på backen Roc de Fer, byggd speciellt för OS. Den tekniskt utmanande pisten gav orten internationell uppmärksamhet, och den används fortfarande för alpina tävlingar på högsta nivå.

Albertvilles "decentraliserade" upplägg, där flera orter delade på arrangemanget, blev en framgång och visade hur sport och turism kan samverka i Alpernas redan etablerade skidområden.

Nagano, Japan - en bro till Asien (1998)

När Nagano stod värd för vinter-OS 1998 var det bara tredje gången spelen hölls i Asien. De alpina grenarna avgjordes i Happo One i Hakuba-dalen, som senare blev ett internationellt dragplåster för skidåkare tack vare sin branta terräng och rikliga snömängder.

Spelen i Nagano introducerade också snowboard som olympisk gren, en milstolpe som förändrade hela vinteridrottens kultur och öppnade dörren för en ny generation utövare då snowboardåkningen hade en yngre och friare prägel. Hakubas resa från en okänd ort till ett globalt namn visar hur OS kan förändra en orts och bergs öde.

Vancouver, Kanada - modern storslagenhet (2010)

Få skidorter har nått samma internationella ryktbarhet som Whistler, stjärnan i Vancouver 2010 Winter Olympics. Belägen i British Columbias kustberg hade Whistler-Blackcomb redan länge varit Nordamerikas främsta skidort, men var kanske inte så välkänd för gemene man utanför Nordamerika och spelen visade upp Whistlers vidsträckta terräng och makalösa natur för en global publik.

Under OS hölls de flesta alpina, nordiska och rodelgrenarna i Whistler, medan is- och inomhussporter avgjordes i Vancouver. Sedan dess har orten vuxit till en året-runt-destination och blivit ett exempel på hur en OS-ort kan blomstra efter spelen, där elitidrott och turism balanseras.

Arvet från bergen

Från europeiska Alperna till amerikanska Klippiga bergen, från Japans Hakuba till Kanadas Whistler - sambandet mellan OS och skidorterna är djupt. Att stå värd för spelen kan förändra en skidort i grunden. Men det innebär också utmaningar som höga underhållskostnader, oönskad massturism och miljöpåverkan.

Allt fler arrangörer lär sig nu av historien. Modellen Milano-Cortina 2026, där befintliga anläggningar används över ett större område, visar vägen mot mer hållbara spel. Det är en återgång till idén att OS hör hemma på riktiga skidorter med befintliga anläggningar och inte bara i tillfälliga arenor som byggs för spelen.

För skidåkare innebär det att många olympiska backar fortfarande är öppna för alla. Du kan fortfarande åka Tofana i Cortina, Patscherkofel i Innsbruck eller Stelvio i Bormio - samma backar där guldmedaljer en gång vanns. Få sporter låter fans så bokstavligen följa i historiens spår.

Alla tidigare vinter-OS i kronologisk ordning

Till sist så hittar du här nedan alla tidigare vinter-OS i kronologisk ordning, inklusive var de hölls, vilka de viktigaste platserna/skidorterna som höll i tävlingarna var samt lite viktiga händelser och fakta om respektive OS.